Dramatiken i prisökningarna dunstar bort fortare än vad som tidigare befarades. Det syns i Konjunkturinstitutets nya uppdatering av det ekonomiska läget. Den säger också att vi inte får den svåra lågkonjunktur som det – även internationellt – varit mycket farhågor om.
Därmed klarnar förutsättningarna för diskussionen inför statsbudgeten och riksdagens ekonomiska beslut i höst. 2024 blir visserligen ett något svagare år på arbetsmarknaden. Men i den samlade produktionen i Sverige, där det i år blir en BNP-minskning, är tillväxt tillbaka redan 2024.
Det bör då mer handla om att komma rätt med den långsiktiga utvecklingen, som de stora investeringsbehoven i näringsliv och samhällelig infrastruktur. Både den tekniska utvecklingen och klimatfrågorna driver fram förändringstryck på arbetsmarknaden och i delar av näringslivet.
Även i utbildningssektorn behöver det hända åtskilligt, inte minst i förbättrad kvalitet på en del håll. Det gäller att få in ännu fler i arbetslivet och möjliggöra rekrytering till det som kommer att kunna bli bristyrken framöver.
Något som uppenbart inte behövs i budgeten för 2024 är stora stödåtgärder och köpkraftsstimulanser för att allmänt hålla upp konsumtionen eller lindra verkningarna av pris- och räntehöjningar.
Att inflationen är på väg nedåt, utomlands och här i Sverige, har varit tydligt en tid. Den breda inflationsvågen i producentpriserna, som började hösten 2021 och sedan slog mot konsumenterna, har mer eller mindre upphört.
I våras hade de olika index hos SCB som mäter partipriser i näringslivet fallit från som värst 30 procent i årstakt till fem à tio procent. Före sommarsemestrarna var alla dessa kurvor nere på negativa tal. Konjunkturinstitutet spår att konsumenterna i slutet på nästa år kommer att möta en inflation som är tillbaka nere under tvåprocentsstrecket.
En av följderna bör bli att osäkerheterna på bostadsmarknaden, vad gäller priser, energikostnader och nybyggnation följs av en normalisering. Att en fortsatt brant ränteuppgång hade blivit osannolik syntes redan i våras.
Höjs riksbankens styrränta mer blir det troligen bara lite. Såväl i byggsektorn som i detaljhandeln, där hela 2023 präglats av fallande omsättning, kan läget räta upp sig utan dyrbara politiska ingrepp.
Nya orosmoln av kanske större betydelse kan däremot siktas på exportmarknaderna. Den senaste tidens försvagning av produktionen, fast med fortsatt stark arbetsmarknad, har att göra med en avmattning i industrins exportefterfrågan. Detta är ännu mer påtagligt i Tyskland, en viktig marknad för många svenska tillverkningsföretag.
Uppseendeväckande är även en avsevärd tillbakagång i Kinas utrikeshandel, både på export- och på importsidan, dessutom åtföljd av ett sådant tillbakagångstecken som deflation, det vill säga allmän prissänkning, enligt färska siffror. Är allmän tillbakagång i världshandeln på väg kommer det starkt exportinriktade svenska näringslivet att få känna av detta.
Att Kinas tillväxttakt, liksom tidigare den i Japan, skulle avta, med ändrad åldersstruktur, har varit väntat. Ännu en förklaring kan vara att den politiska ledningen i Kina är starkt upptagen med skärpt kontroll över befolkningen och med militär upprustning, och därmed blivit mer oskicklig och försumlig i att vårda samhällsekonomin.
Omvärldens osäkerhet finns alltid där. Den tilltar i en tid med krig och rubbade klimatmönster. Men så mycket viktigare är det att även tänka långsiktigt i den ekonomiska politiken.
Mer tid bör då ägnas åt att vårda och förbättra förutsättningarna för arbete, liksom för produktiva investeringar, god folkhälsa, rörlig arbetsmarknad och framåtsyftande klimatpolitik.